Bara usch helt enkelt.

Jag vill sluta med mina antidepressvia.

Dom håller tillbaka mitt riktiga jag.

Dom håller tillbaka tårarna.

Ja, jag måste vara galen som saknar min smärta och min sorg.

Men den fyllde ut allt.

Jag kunde gråta.

Kunde känna.

Nu känner jag ingenting.

Sorgen är till och med bättre.. Mer äkta.. Och den ger mig styrkan att disciplinera mig till att inte äta.

Förlåt Olivia för vad jag sa.

Men jag har hemska minnen ifrån knarkare.

Och jag tycker inte om tanken på att man gör sånna val.

Men jag bryr mej mer om dig än mina principer.

Snälla var inte arg.

Jag behöver dig om jag ska klara det här..

Förrädisk mat. Äcklig mat. Den är överallt.

Den försöker få  dig att tappa greppet, den gör dig beroende.. Den gör dig fet.

Jag är äcklig, jag är fet, jag är överallt.. Få mej att försvinna..

tränade en halvtimme bara idag, fast gjorde övningar hela skoldagen medans jag jobbade.. nån sorts cp övningar som jag ivf fick träningsvärk utav.. kändes bra ivf.. är så jävla otränad.. Åt ett plommon och lite kycklingsallad så jag fick väl i mej ungf 250 kcal idag.. känns äckligt... Men det är ju alltid en början..

Stay Strong

Oh well, hittills en ganska bra dag! Började dagen med en halv kopp svart kaffe (2kcal) och åt en fjärdedel av ett äpple! Och det ligger på kanske 13 kalorier? under 20 iaf! Och jag kräktes efteråt så det är ändå väldigt lite! Ska försöka fasta veckan ut för har gått upp ytterligare i vikt!!!! Jag vägde 57 (TRODDE JAG!!) och igår vägde jag 63 jävla äckelkilo!!!!!!!!!! JAG ÄR 158 DET ÄR INTE NORMAAAAAAAALT DET ÄR SÅ SJUKT ÄCKLIGT!!!! Jag ska iaf träna hela eftermiddagen och inte äta någonting veckan ut!!!!!!!!!!! Jag vägde mej igen i morse och då vägde jag 61.4 Och när jag kom hem 62.2 Jag måstemåstemåste gå NEEEEEEEEEEEEEEEER!!!!!!!!!!!!!! Ska gå ner till 45! :)

Bmi.. 24.9 Usch.. Jag hatar verkligen mej själv just nu...

63 [ ]

62 [x]

61 [ ]

60 [ ]

59 [ ]

58 [ ]

57 [ ]

56 [ ]

55 [ ]

Jag har nått botten.

Jag sitter och pratar om mitt liv med en knarkare.

Vi pratar om våra smärtor.. Och dom är skrämmande lika..

en kille sitter och skär i sej

Jag lärde mej om kärlek

Jag lärde mej om sex

När det slog tillbaka mot mej

Var jag bruten

Jag blev tom

Jag lärde mej att älska ännu mer

Du stängde in mej så att jag inte längre kunde nå dom jag älskar

Jag började internet shoppa

Försöka förgöra smärtan med materialistisk lycka

Så du tog mina pengar

Du började ge mej mat att kväva smärtan inom mej

Då var jag för fet

Och efter allt det tycker du att du har rätten att begära att jag ska va lycklig ?

Har legat på sjukhus två dar ,

Hampuz tänkte ta livet av sej

jag fick panik

dagen efter reagerade jag fullt ut

jag tog 15 sertralin (antideppressiva)

trodde dumt nog att det inte skulle göra nån skillnad

ville väl må bättre.. eller skada mej själv

det var mer på impuls

jag somnade klockan sju

vaknade klockan elva

mitt hjärta slog lika snabbt som ett såndärt spel där bollen åker hit och dit

min pupiller vart gigantiska

jag smsade hampuz och max och frågade "måste jag åka till sjukhus?"

max överreagerade sådär smått och sa att jag skulle ringa efter en ambulans , hampuz var något lugnare , han sa du kmr inte dö men åk till sjukhus för att vara på den säkra sidan .

Jag berättade för pappa motvilligt

vi åkte till astrid lindgrens

jag hade hjärtklappning och fick testa ekg och allt sånt

jag fick stanna över natten ,

dagen efter när vi skulle åka var jag yr , för yt för att sitta upp rakt eller stå upp rakt , jag hade frossa .

jag antog att det var för att jag va trött och att det inte va nån fara

vi hann bara åka ungf 5 minuter innan telefonen ringde

vi måste tillbaka

väl tillbaka fick jag ett kraftigt anfall , jag hade ingen kontroll över min kropp , jag fick ett lugnande medel som gjorde mej yr

rätt vare va bestämde jag mej för att gå hem ,

jag ramlade ihop på golvet

resten minns jag inte

jag vaknade med dropp och mamma brevid mej

först idag åkte jag hem ,

men en del av mej vill ta piller igen

mamma har gömt alla men det finns sätt

jag menar man måste knappast va arton för att köpa alvedon

det frestar mej.. och därför skrämmer det mej..

alvedonsjukan ska tydligen vara det smärtsammaste sättet att dö på

det är väl ungf vad jag förtjänar..

This time you should take me away .

Jag hatar det här.. Ensamheten.. Kampen mot att bara ge upp.. Jag vill bara bli älskad.. Ha någon som bryr sej.. Varför orkar ingen bry sej..

Jag tror jag kommer börja igen.. Kommer låta rakbladet smeka mina armar igen.. Hjälp mej..

Allt började efter att det tagit slut mellan mej och Crille , jag antar att jag behövde stöd.. Någon att prata med.. Någon som orkade.. Där fanns han.. Jag antar att jag aldrig älskade Anton.. Men han älskade mej.. Läskigt mycket.. En vecka efter att vi träffats friade han t.o.m till mej xD .. Vi var tillsammans i runt fem månader, sen i september hade jag fått nog. Jag gjorde slut, och mitt liv har varit ett helvete sen dess.

Han skickar ständigt sms, han ringer, han kollar min bilddagbok, han lämnar mej aldrig ifred.. Han är alltid där.. Ibland skriver han nånting.. Jag kanske ger honom en chans till men varje gång händer det någonting.. Är det meningen att vi ska vara tillsammans.. Är det meningen att vi aldrig mer ska prata.. Jag vet inte.. Jag har mardrömmar om honom.. Han jagar mej inte bara med meddelanden och samtal, han lämnar mej inte ens i mitt eget huvud.. Varför gör du såhär mot mej.. Han skriver till killar jag är på g med.. Han kallar mej saker.. Han gråter.. Han mår dåligt, super, röker ja allt.. Han är så sorglig.. Jag vet inte vad jag tkr om honom egentligen.. Han skrämmer mej samtidigt som jag på nått sett älskar honom.. För han går igenom så mycket.. Och älskar mej ändå.. Fast nyligen så visade han att jag uppenbarligen inte betydde så mkt trots allt.. Vad är meningen med det här..?